Om du hade frågat mig, eller mina lärare eller föräldrar, där på grundskolan, om jag någonsin skulle ge folk råd om karriär så skulle du ha hört ett enhälligt ”Nej!” Jag var motsatsen till vad folk brukar associera med människor som överhuvudtaget får en karriär. Jag hade mycket energi och nyfikenhet som barn, men jag hade svårt att hålla fokus på samma sak under lång tid. En dag spelade jag trummor, men nästa dag var det mer spännande att fånga insekter i bakgården, och sen var det gitarr och sen ett datorspel och så vidare.
Nuförtiden skulle jag förmodligen ha diagnostiserats med ADHD, men då var jag bara ett hopplöst barn som aldrig skulle göra någonting. Alla visste att det behövdes fokus och monotont arbete om man skulle klara sig bra i livet, och det var båda saker jag avskydde med hela mitt väsen.
Men om vi spolar tiden fram till nu sitter jag inte bara och ger folk råd om karriär: Jag har också en oerhört trevlig och distinkt karriär i bagaget! Det är vad jag kallar en ”rutig” karriär, och det är något som säkert kommer att gynna dig om du har samma problem med tanken på att göra samma sak de närmaste 50?60 åren.
Jag fick mitt första jobb från min far: Jag var tvungen att gå från bilhandlare till bilhandlare och jämföra Nissan-priser. Du förstår, min far hade lidit av några av samma problem som jag, och den vanliga arbetsmarknaden upptäckte han snart inte var för honom. Lyckligtvis hade han lyckats hålla intresset för bilar tillräckligt länge för att han skulle få en näsa för fynd, samtidigt som han jobbade hårt för att förhandla priset: både när han köpte och sålde. Så jag gick till bilhandlarna med ett anteckningsblock och hjälpte min pappa att hitta de bra erbjudandena. Det var egentligen ett jobb jag tyckte om: Jag var ständigt i en ny miljö, pratade med nya människor och letade efter nya saker.
Följande år tog jag min erfarenhet av det jobbet och blev telesäljare i ett större företag i lokalområdet. Efter det startade jag min egen lilla reparationstjänst, där en vän och jag fixade folks telefoner. Och så har det varit sedan: år efter år börjar jag på något helt nytt, där jag kan dra nytta av några (eller alla!) de saker jag har gjort under de senaste åren. Så min karriär är rutig: färgen ändras varje gång ett år har gått, men allt hänger fortfarande ihop. Det är perfekt för mig och vem vet – kanske är det perfekt för dig också?
